Devil or the Blue Cat's Song

Imorgon bär det av till Köpenhamn för att kollas på Volbeat igen. Senast var bara två veckor sedan och då i Lund. Den dagen fick jag dessutom äran att göra en intervju med Volbeats gitarrist Thomas Bredahl, som även lirar i det fantastiska och fantastiskt underskattade punkbandet Gob Squad. Det kanske är på plats att jag berättar lite om vad som hände den dagen.

Nervositeten var givetvis påtaglig när jag vaknar runt 10-tiden. Men det funkar ändå, och 14:15 står jag utanför Färs och Frosta Sparbank Arena i Lund. Ungefär 14:40 ringer jag upp turnéledaren Daniel, precis som jag fått instruerat. Ganska exakt kl 15:00 (den tid som intervjun ursprungligen var tänkt att ta plats) släpps jag in backstage, och får sitta och kolla på när scenen riggas. Måttligt roligt.

Ungefär en timme senare står dock Volbeat på scenen i ytterkläder och med varsin påse från Folk Å Rock, och lite innan detta kom Daniel och berättade att bandet var på väg, och att intervjun kunde börja så snart soundchecken var klar. Strax därefter påbörjas soundchecken, och det är inte precis varje dag som man får en privatkonsert med Volbeat, så att säga. De lirar "Guitar Gangsters and Cadillac Blood", "Mary Ann's Place" och "Hallelujah Goat" - samt jammar lite nya låtidéer som samtliga lät lovande.


Ungefär 16:30 leds jag in i ett omklädningsrum där Thomas sitter, och äntligen kan intervjun börja. Lite förvirrande blir det i början, då jag har svårt att förstå gitarristens grötiga danska, och han har lika svårt att begripa min breda skånska. Jag föreslår lite nervöst att vi kanske bör ta intervjun på engelska, något som Thomas (och inte minst undertecknad) verkar lättad över.


Intervjun går fantastiskt bra, Thomas är otroligt trevlig och vi pratar i ungefär 40 minuter, innan jag tackar för intervjun. Dock diskuterar vi en stund till, innan han vänligt frågar om jag hittar ut från arenan, eller om han ska följa mig. Jag väljer det sistnämnda, och för tillfället känner jag mig som världens lyckligaste person.

Fort upp med mobilen och ring hem och berätta att livet är underbart - en stund i alla fall. I min jakt efter att hitta ett matställe i vildvuxna och ociviliserade Lund innan det är dags för själva konserten, går jag givetvis vilse. Till slut hittar jag en trevlig pizzeria, och käkar en för all del välsmakande Sorrento (stark korv, fetaost, grön paprika och ruccolasallad, vill jag minnas). Kommer tyvärr inte ihåg vad stället hette, för annars hade jag givetvis rekommenderat det. Sen går jag vilse på riktigt, innan jag äntligen hittar industriområdet som jag minns ligger nära arenan.

Inget strul med gästlistan alls, lyckligtvis, och snart går förbandet The Accidents på scenen och gör med sin punk-rockabilly en underhållande spelning. Coolast är dock att gitarristen är nästan skrämmande lik John Goodman.

Sen går Volbeat på, och jävlar i mig vilken fantastiskt bra spelning! Bandet är på topp och på gott humör, och inte en enda av 4000 pers som är på plats denna afton kan vara ens i närheten av missnöjd. Setlistan är skitbra, framförandet ännu bättre, och det är utan tvekan en av de mest upplyftande konsertupplevelserna jag varit med om.

Volbeat rules. Imorgon kommer det att rocka satan. Volbeat rules.


(kommer eventuellt att lägga upp ett liknande inlägg om mitt Danko Jones-äventyr snart också)