Svordomar

En sak som jag får höra väldigt ofta här i livet är att jag svär för mycket. För det mesta brukar jag vifta iväg anklagelserna med att jag minsann inte är ensam om det eller helt enkelt förneka det. Det sistnämnda är dock en korkad försvarsmekanism, det inser jag faktiskt. För jag är mycket väl medveten om att jag i genomsnitt använder ganska många svordomar per konversationstillfälle.

Varför? Det vet jag faktiskt inte. Det faller sig bara naturligt. Jag har mer eller mindre alltid kollat på filmer och tv-program där såväl handlingen som språket varit våldsamt, så om man ska gå på Freuds linje så har vi en förklaring där. Men å andra sidan - hur många fler 17-åriga killar kollade inte på "Terminator" och "Die Hard" redan i ung ålder? Och ändå svär jag mer än de flesta. Så att det skulle bero på tveksamma val av filmer är sannerligen ingen plausibel teori.

Det kan ha att göra med att jag fick höra svordomar i verkligheten också redan vid ung ålder. Mer eller mindre alla vuxna som jag träffade på i väldigt unga åldrar svor hejdlöst. Fast det där kan inte heller vara någon orsak. Det är samma sak där. Alla andra i min ålder fick förmodligen också höra svordomar som 4-åring.

Så vi kan väl konstatera följande - det finns ingen vettig förklaring till varför jag svär på det viset. Det faller sig som sagt naturligt att lägga in ett "fan" där det egentligen inte behövs eller använda "jävla" som en positiv förstärkning vid många tillfällen. Och jag planerar inte att försöka lägga av med det.

Men det finns de som tycker att jag borde vårda språket mer än vad jag gör i dagsläget. Framförallt lärare tycker att jag svär alldeles för mycket. Jag har t.o.m. fått sänkt omdöme i en del ämnen för att jag svär mycket. Det har tagits upp på utvecklingssamtal att såväl lärare som övriga elever klagat på mitt språk till min mentor (gissa hur mina föräldrars mungipor sjönk när de fick höra detta...).

Jag skrattar dock åt det. Varför skulle jag rätta mig efter vad ett fåtal personer med ömma trumhinnor tycker om mitt språk? För att det låter illa? För att jag är ett lättåtkomligt mål för gnällspikarna? För att uttryck som "helvetes jävla skit" inte är acceptabla i deras puttinuttiga, sofistikerade moderat-vokabulärer?

Oavsett vilket så kunde jag knappast bry mig mindre. Det som faller sig naturligt för mig bör väl accepteras? Jag svär mycket utan att tänka på det, utan någon särskild anledning. Inte för att det låter tufft, inte för att få uppmärksamhet, inte för att provocera och inte för att säga "jag har rätt ni andra har fel".

Det bara blir så. Kan ni inte acceptera det, så skiter jag i det. Gå tillbaks till Säkert!-låtarna i din iPod, ät en bagel och döp din nyfödda son till Lisa. Jag hatar dig.